Sverige behöver ETT liberalt parti

Om svensk partipolitik vore en bransch i näringslivet så skulle de flesta vara överens om att branschen behöver strukturrationalisering. Det är en marknad som definitionsmässigt saknar tillväxt, de 349 mandaten i Sveriges riksdag lär inte bli fler. Det finns två dominerande aktörer som historiskt riktat sig mot helt olika marknadssegment, men som nu alltmer börjar likna varandra i sina resp. försök att bli marknadsledande. Produktfloran är förvillande lik och kokurrensen har allt mer inriktats på branding och marknadsföring.

Aktörerna på marknaden har också blivit fler genom att nya partier har hittat sina egna specifika segment, nu senast ett parti som riktar in sig på de lågutbildade och fördomsfulla konsumenter som inte känt igen sig i något av de andra partiernas erbjudanden. De mindre spelarna på marknaden har alltmer tvingats bli enfrågepartier för att ha något segment att leka i överhuvudtaget. Folkpartiet har skolan, Kristdemokraterna försöker bygga trovärdighet när det gäller familjepolitiken (och äldrepolitiken utan att lyckas), centerpartiet försökte länge, i kraft av en enorm kassa, driva allt möjligt som miljö och näringslivsfrågor, men fokuserar nu helt på sin traditionella fråga, landsbygden. Alla dessa tre partier är ytterst sårbara, om moderaterna satte något av sina tyngre namn på skolfrågan och fokuserade på den, så skulle folkpartiets partiledning ha all anledning att bli nervösa, detsamma gäller i ännu högre grad vad som skulle hända med kristdemokraterna om m (är det deras officiella namn nuförtiden?) skulle börja prata om ”familjen” som en bas i samhället. Centerpartiet skulle få problem om ett eller bägge av de större partierna la konkreta förslag på hur man ska vända den negativa utvecklingen för Sveriges landsbygd.

På den andra sidan ser det lite ljusare ut för småpartierna. Miljöpartiet har utkristalliserat sig som ett parti för människors goda samveten och empati. Många vill gärna se ett starkt miljöparti som påverkar de cyniska och makthungriga storpartierna att få in mer hjärta och långsiktighet i politiken. Få skulle dock drömma om att låta miljöpartisterna styra skutan. Det gör också att medverkan i en regering kan bli en katastrof för partiet. Vänsterpartiet, lite som sverigedemokraterna på den andra kanten, gynnas av socialdemokraternas resa mot mitten. Det lämnar ett stort utrymme för vänsterpopulism och klasshat för partiet att exploatera. För dem gäller också att en regeringsmedverkan, där de tvingas ta ansvar, skulle sänka partiet.

Det största behovet av nya strukturer finns alltså på den borgerliga sidan. Kristdemokraterna skulle behöva slås ihop med moderaterna som en del i ett konservativt parti. Kristdemokrater har ett grundläggande och genuint engagemang för sina medmänniskor och inte minst för de svagaste. Ett engagemang som skulle vara nyttigt för att något dämpa moderaternas ohöljda cynism.

I mitten finns två, numera små, partier som ideologiskt står mycket nära varandra, men vars traditionella väljarbas skiljer sig åt. Det gör också att det frodas fördomar om den andre i dessa partier, fördomar som knappast är relevanta längre. Folkpartisterna har en tendens att se centerpartisterna som konservativa, lågutbildade lantisar utan dusch och bokhylla hemma. Centerpartisterna tror att folkpartister är överlägsna nollåttor som aldrig lämnar Stockholms innerstad, och som tror att surdegslimpan odlas på bageriet och att ekobiffen de äter inte har orsakat att något djur fått sätta livet till.

Genom att slå ihop partierna skulle man tvingas formulera en liberal vision för hela landet. Verkligheten skiljer sig ju en aning från dessa partiers uppfattningar om densamma, 3% av svenskarna bor i Stockholms innerstad, 2% bor i glesbygd. Men 95% bor i Stockholms förorter, i medelstora och mindre städer, i mindre samhällen och på den tätortsnära landsbygd. De här 95% har livsvillkor som inte skiljer så mycket från varandras och det är dem som det är viktigt att formulera en trovärdig politik för. Lösningen för ett lyckat äktenskap är alltså att folkpartiet dumpar innerstan och centern klipper banden till LRF.

Kommer det att hända? Knappast. Partier är sekter. Inflödet av idéer är alltid motarbetat eftersom det hotar etablerade strukturer. Mängder av människor är antingen födda in i partiet, eller gick med som mycket unga, partiet har blivit en del av den egna självbilden. Det gör att man hellre går under än öppnar upp sig.

Annonser

One thought on “Sverige behöver ETT liberalt parti

  1. Ping: Sverige behöver ett grönt liberalt parti | Mörkaste Småland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s