Fildelning och frihet

Låt oss titta lite på den organisation som leder kampen mot fildelning, Motion Pictures Association of America, MPAA. I USA är den här typen av branschorganisationer normalt förbjudna eftersom de anses bidra till att begränsa konkurrensen. När det gäller filmindustrin så är det precis tvärtom, här har den federala regeringen och de stora filmproducenterna skapat en organisation för att kontrollera vad för filmer som produceras och distribueras. Det finns specifika historiska orsaker till att det ser ut som det gör. Från början bildades MPAA, som då hette Motion Picture Producers and Distributors of America, MPPDA, 1922 efter politiska påtryckningar för att stoppa det som från politiskt håll uppfattades som ett moraliskt förfall. Det innebar bl.a. att man införde en filmcensur (läs bl.a. om hur man satte 13-årsgräns för filmen Twister eftersom det förekom mycket dåligt väder i den). MPPDA ombildades till MPAA efter andra världskriget, då man såg filmens potential som en del av USA:s utrikespolitik. I ett läge där filmproduktionen låg nere i resten av världen lyckades man närapå uppnå en monopolsituation för amerikansk film. Priset filmbranschen fick betala var en hård politisk styrning av de filmer som produceras. Genom distributionsbolaget UIP fick man också i praktiken monopol på distributionen av film på många marknader. Detta användes för att underminera den nationella filmproduktionen i bl.a. de flesta europeiska länder framförallt under 80-talet. På senare år har MPAA framför allt gjort sig känd för att med alla medel förhindra distribution utanför deras egna kanaler genom det man kallar piratkopiering. Exempel på vad man tagit sig för är bl.a. olaglig kopiering(!), hackning och olaglig avlyssning. Man övertalade också Thomas Bodström att stänga ner torrent-siten Pirate Bay, samt lär svenska poliser hur de ska bära sig åt för inskränka våra rättigheter. Självklart finns det mycket starka skäl för MPAA att motarbeta nya sätt att distribuera film, liksom det finns för USA:s regering. Men alla vi andra borde försöka stå emot påtryckningarna och se möjligheterna med nya affärsmodeller som innebär mer film från jordens alla hörn, mer av fri konkurrens, ett större och friare utbud, mindre politisk styrning och censur, och därigenom mer kreativitet.
Oscar Swartz skriver om MPAA.
Se också Oscar Swartz om långfilmens död.
Se DN, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD1, AB, AB1, IDG, IDG1, IDG2, IDG3, IDG4

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s