Diskriminering

 

Alexandra Pascalidou ledde seminariet med stort engagemang

Jag tillbringade eftermiddagen på ett seminarium om diskriminering på bostadsmarknaden med titeln ”Malin och Mohammad-först och sist i bostadskön?”. Hyresgästföreningen presenterade en undersökning där man låtit två personer, en med svenskt namn och en med ett muslimskt , ringa till bostadbolag med lediga lägenheter, och fråga om det fans någon lägenhet att hyra. Båda hade identiska profiler och de ringde med max en timmes mellanrum. I en tredjedel av fallen så fanns det en lägenhet för svensken men ingen för muslimen. Så onekligen förekommer det diskriminering på bostadsmarknaden. Föga överraskande tyckte alla i panelen och publiken, som alla var väletablerade ”svenskar”, att så skulle det inte vara. Förslgen på åtgärder handlade dels om att skapa tydliga och tranparenta system, dels om att återinföra kommunala bostadsköer. Någon riktig analys av orsaker eller försök till problematisering förekom knappast, utom möjligen från moderatorns sida.
Jag tror att vi måste börja med att se alla människor som individer och kampen mot diskriminering som en fråga om mänskliga rättigheter. Det är egentligen inget problem för ”grupper”, det är den enskilda människan som får sina rättigheter kränkta för att man betraktas som en del av en grupp. Om en hyresvärd t.ex. har haft fyra islänningar som hyresgäster, och de alla har uppfört sig på ett sätt som passar in i de fördomar som eventuellt finns i samhället mot islänningar; i alla fyra fallen söp de till och var högljudda efter att kommit iland efter en lång fisketur, de förvarade rutten haj på balkongen, hade vulkanutbrott i sovrummet och upptäckte Amerika i tid och otid. När det sen kommer en femte islänning och söker lägenhet så kommer hyresvärden antagligen att möta honom med misstänksamhet, baserat på hans ”isländskhet”. Problemet är ju då inte att hyresvärden är ond eller dum i huvudet, problemet är att personens etnicitet blir det primära sättet att kategorisera honom, inte hans andra egenskaper som förmodligen är viktigare för hans ”skötsamhet”. Här ligger den stora risken med att fokusera på etnicitet. Eller, ännu värre; ”utländsk bakgrund”, ”invandrare” eller andra helt påhittade egenskaper som vi klistrar på människor. Vi kanske når längre genom att säga att det inte finns några ”islänningar”, att man slutar vara ”invandrare” när man kliver ut från Arlanda, när man inser att vi alla har ”utländsk bakgrund”.
Ett annat problem är att det kanske kan behövas ”diskriminering” för att bryta segregationen. Att man måste kunna ge svenskar företräde till områden där de är underepresenterade och vice versa.
.

…förmodligen inte särskilt diskriminerad folkpartist…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s